Maggie Mae

Så, nu har jag tre jobb. Eller... Ett "jobb" och två uppdrag, om man säger så. Uppdrag som kontaktperson som knappt ger några pengar, men det är i alla fall en merit. De ynka 2000 i månaden jag får från det tänkte jag lägga i sparkassan till Thailand.

Mitt "jobb" är hos vikariejouren. Musiklärarvikarie och förskolelärarvikarie. De ringer mig alltså klockan sju på mornarna, ger mig ett telefonnummer och en adress och jag sticker för dagen. Jag vet inte vad jag ska säga om det riktigt. Det hade vart skönt med ett stadigare jobb, en arbetsplats som är fast som kan ge mig rutin. För rutin är nog det jag behöver allra mest nu.

Jag kan inte sluta tänka, men jag har försökt sluta känna. Känner man efter så går det knappt att ta ett steg. Jag vägrar bli apatiskt och ligga på sängarna hela dagarna. Jag måste börja hitta på saker. Det är lite svårt i Gävle, men jag planerar faktiskt en resa tillbaka till Uddevalla snart. Fly bort en vecka hade vart underbart.

Imorgon tänkte jag ut och springa, jogga, promenera, cykla. Vad som helst för att få igång kroppen. Aktivera mig. AKTIVERA MERA.

Såg precis att min finfina Sofie Norrgård har laddat upp en av sina underbara texter på facebook. Och hon har tillägnat den till mig och Markus. Laddar upp den nedan. Hon är en underbar person. Och min favoritförfattare - jag kan inte förstå hur man kan få ner såna känslor som jag känner just nu på papper, men hon lyckades.

Nej, nu ska jag göra något annat. Kanske sova, försöka vända tillbaka på dygnet.

Peace
Maggie Mae

Kan inte kasta det du gav mig

Kan inte glömma det du sa

Kan inte kräva mer utav dig

Kan inte låta allting va’

 

För minnen värmer mina händer

Allting annat bleknar bort

Du finns där när vinden vänder

Fastän underbart var kort

 

Det du ser, när du ser mig

Är det likt det som är jag?

Det du ser, när du ser mig

Ser du andra där en dag?

 

Eller är du som jag?

Bara en människa

 

 

Kan inte fly från mina skuggor

Kan inte springa lika lätt

Jag äter skulden i små tuggor

Kan inte någonsin bli mätt

 

För du kom in med dina drömmar

Och allting annat bleknar bort

Jag slets med i livets strömmar

Det var underbart men kort

 

Det du hör, när du hör mig

Når det fram till dig idag?

Det du hör, när du hör mig

Är det bara andetag?

 

Eller är du som jag?

Bara en människa

 

 

Kan inte släppa våra minnen

Kan inte prata om dig än

Kan inte rena mina sinnen

Kan inte bara va’ din vän

 

För vi var två om allt vi kände

Något börjar blekna bort

Jag vet inte vad som hände

Förutom underbart är kort

 

Det jag ser, när jag ser dig

Är det fortfarande du?

Det jag hör, när jag hör dig

Är det sanningen just nu?

 

Eller är jag som du?

Bara en människa 


- Sofie Norrgård