Maggie Mae

Jag har ont i bröstkorgen, har legat med migrän fram och tillbaka hela dagen, är stel i kroppen, känner mig ensam och ynklig, känner mig betydelselös, känner att vintern kommer, känner att du inte älskar mig längre, känner att du inte vill ha mig längre.

Och eftersom jag inte är på världens bästa skrivarhumör tänkte jag avsluta med att ladda upp en bild på mina nya skor och sen en låttext som säger precis allt, men som ingen kommer läsa ändå.

Peace out.

They say it fades if you let it,
love was made to forget it.
I carved your name across my eyelids,
you pray for rain I pray for blindness.

If you still want me,
please forgive me,
the crown of love is fallen from me.
If you still want me,
please forgive me,
because the spark is not within me.

The only thing that you keep changing
is your name, my love keeps growing 
still the same, just like a cancer,
and you won't give me a straight answer!

If you still want me,
please forgive me,
the crown of love has fallen from me. 
If you still want me
please forgive me

because your hands are not upon me...

Ja, nu får jag väl nästan dåligt samvete för att jag inte skrivit på länge. Jag vet faktiskt inte om det finns så mycket att skriva om, om jag ska vara helt ärlig.

Jag har börjat på jobbet som springvikarie. Ganska hektiskt, om ni frågar mig (vilket ni antagligen inte gör. BO-YAH!). Jag springer, bokstavligt talat, runtom i Gävle till olika dagis och tar hand om ungar. FÖRLÅT! Det heter förskola nu, och man måste säga barn och det heter barnskötare inte förskolelärare. Jeez.

Jag trivs väl. Typ. Men det finns ett dagis jag gärna hade jobbat på heltid. Helt lövely. De andra är helt okej, men just det dagiset tar mig med storm. Jag älskar barn. Det gör inget om dom äter sand, kastar vatten på mig och häller mjölk över mina byxor.

Prövningen i Svenska B och Matte B då? Well, det känns som att jag har tagit mig vatten över huvudet här. Massa uppsatser, böcker som ska läsas och en hel mattebok som ska göras, plus två nationella prov. På en månad. När jag har jobb. Yeay!

Hur mår jag då? Höh. Ur mentalt perspektiv? Psykiskt perspektiv? Eller kanske Magdalena-stänger-av-sig-för-hon-är-för-trött-för-att-känna-efter-perspektiv?

Jag vet inte. Jag bryr mig inte. Eller.. Vem lurar jag? Jag bryr mig. Men jag försöker strunta i allt på någon nivå. Vintern smyger sig på, och vintern har aldrig behandlat mig med mjukhandskarna, so to speak. Och nej, det här ska inte bli ännu ett inlägg där jag skriver och gnäller över hur pissigt allt är.

Jag var på Halloween-partaj i helgen. Tänkte ladda upp bilder nedan. Förutom kladdiga fyllehänder, småbråk och ledsamhet och besvikelse så artade sig kvällen till att bli awesome. Var med Loulou och sov över där. Den kvinnan får mig alltid på bra humör. Systrar by bond.

Har även köpt nya skor. JAG! Jag som aldrig lägger pengar på sånt. Då kanske ska tilläggas att mamma faktiskt betalade. Hon är helt underbar. Jag har knappt några pengar, lever på existensminimum deluxe den här månaden, och mina converse håller på att falla sönder så det funkar bara inte.

Köpa-sko-dagen spenderades sen med Markus. Vi åt middag på Buddy's, gick på bio och tog senare en kvällsfika på Wayne´s. Mysigt, trevligt. Vänskap heter det va?

Jag hade gärna åkt till en tropisk ö nu och isolerat mig tills våren kommer. Fly, skita i och bara chilla. Man kanske kan få vinna den där miljonen snart, tack?

Jag har ont i bakhuvudet. Fattar inte vad det är för skit. Jag kan inte åminnas att jag har slagit i det.

Nu ska jag nog kolla på Pedros ande, mexikanska såpoperor ftw. Min Salvador Cerinza kommer inte undan så lätt.

Vi får se om jobb ringer imorgon. Annars blir det plugg för hela slanten.

Vill inte ha vinter. Vill inte känna såhär. Ska slå mig fri.

Peace out

Yours truly
Maggie Mae



Jag och Loulou. Queen of Hearts och Queen of Winter.




Foto: Petra.
Tycker kostymen vart rätt lyckad ändå.



Dagen efter-shot.